Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/101

— 87 —

Slite sig med vaknad smärta,
Gråtande, ur vårt förbund.

Chor.

Allt hvad kring naturen vimlar,
Hylle Sympathiens bud!
Upp till stjernorna, — till Gud,
För hon, genom rymd och himlar.

Glädjen kraft och ungdom gifver
Åt den alstrande natur;
Glädjen, glädjen hjulen drifver
I det stora verldens ur.
Blomman hon ur brodden skjuter,
Fästet hon med stjernor sår;
Hvällver spherer, solar gjuter,
Fler än skådarns fjerrglas når.

Chor.

Oförskräckt, som Segerhjelten,
Fyllen, Bröder, edert lopp!
Gladt, — som ljusets gyllne kropp
Genomstörtar himlafälten!

Med den kunskap forskarn vinner,
Glädjens ljus hans öga rör.
Mensko-vännen henne finner