Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/104

— 90 —

Svärjom menskligheten tro,
Svärjom den, — vid stjerne-Kungen!

Våldets kedja rättvist bruten;
Sanning, trygg bland dödlige;
Ostördt lugn i dödsminuten;
Nåd hos verldens Domare;
Nåd, — jemväl för de fördömda;
Om Hans högsta godhet vill;
Alla synder vare glömda,
Och en evig hämd, — ej till!

Chor.

Vandrarns staf en gång skall fällas.
Bröder — fridsam afskedsstund!
Och ett mildt ord, från Hans mun,
För hvars dom de döda ställas!