Den här sidan har inte korrekturlästs
Och Du, hvars stolta flagg en blodig bölja ärar,
Carl, värd det stora namn, som verlden än förfärar!
Den Ocean Du gjort till vittne af ditt mod,
Med vördnad, från i dag, skall dina segel gunga,
Dess bölja sänka sig, när dina thordön ljunga,
Och färgas, från din köl, af alltid hämnadt blod!
Och du, Kalliope, som nu i GUSTAFS länder, '
Ej endast Sångens lön, men ock dess ämnen har!
Stig opp, trompeten tag; den egnar Gustafs dar.
Fyll med de hjeltars namn Europas hundra stränder,
Som stridt för Sverges rätt, och dött för dess försvar!
Sjung dessa lagrers glans, som de på böljan skurit;
Och må, vid ljudet af din röst,
De mödrar tröstes, som dem burit,
Och glädjen finna väg till deras makars bröst!
