.t Tii.t HANS KONGL. HÖGHET HERTIGEN REGENTEN, lAKIiSDMINa ÅJÉ FÖROEoiKlNaBK ttOT Yppiohbt och OFTsaFZiön 1794. llrad! ludr då krigazik eAtahs Ka Den rätt^ att folkens vördnad yrka? Vill jorden oupphörligt dyrka Dem endast, som förfära den? . Gif akt hur högt desé lofsång stiger^ Bland dundrams bojor, bloss och svKrd. Han blir. dess iof i friden värd: Gif akt^ tTertom, hur all ting tigerl Dock .^ lemnöm ej en klagan rum| Som oss med blygsel öfverhopar. Den sanna vördnaden är stum, Och ctfla Sanickret blott, som ropar. Men, CarlI, yid de förtjenateni ^ans, I hvilka krigarns glaf och li^ns^ Hos Dig, till Sverges säUh^t bytas^, Om denm^ tystnad skulle brytas^ Om ekens* bo^g^ligA krans Vid lagerns nu begär att knytas; LlftopoLD � Sku. ri bi3U 8
