Den här sidan har korrekturlästs
— 123 —
I de stunder faran förestod;
Sen hon vikit, stor af ädelmod,
Till försoning och välgerning färdig,
Äfven — då han flöt uti sitt blod!
Minnoma Honom, Ädel, stark och god!
Varom, hvar och en hans minne värdig!
Bärom, djupt i hjertat, härifrån,
Vördnaden for Tredje Gustafs dygder:
Råde den i Svenska bröst och bygder,
Och från fader, gånge den till son!
