Med CARL på Thron^ DIG vid hons sida^i Och Himlen till beskydd ^ och böljonia till xuiuv Se der en Half Guda verkj och nog, ätt ensamt jemna Ditt Ndmn, Ododirge, med alla stora namn. Som Seklerna med vördnad nänina) Och hvoraf Minnet gått aii vården öfverlemna At HäFdemas och Matmoms famn. Der läse våra barn öm Segériaransen, knuten På Dennewitz och Leipzigs fält; Om VérlJsfortryckams flykt^ och Tyskfands boja bruten, Och Sverge till bestånd och heder, återstalldt Kanhända, vid en tår som Tacksamheten fällt, Skall Hon, vid Runans slut, ha tillagt dessa orden: ^Hm tom från HENRIC8 land; och prfddé, här i Norden j ^En riundre thron lin hans ^ med samma stora Själ;
- Som tycktes dterslänkt^ med ombytt namn^ dt
jorden,
- ^TUl Förstörs ejiersyn och mensklighetens välP
Ja, Prins^ vår luft är kall, och våra klippor kala. Men äfvun^ trots Naturens dvala. Fann Storhéien, bland dem, sitt vittne och sin tolk.
