Den här sidan har inte korrekturlästs
MENNISJRQ-LOTTEN. t^ äglars Kung mot Ljusets flod Lyfter sig på starka vingar, Ingen ranmakt honom tringar. Han bar kraft som han har mod^ Hungerns eld hos Tigern brinner ^ Raseriet i ögat bor; Rofvet, som han gripa tror, Flyr med fasa och försvinner; Men det hinns, och blodet rinner Kring den vilda Frätarns klor. Trälande för tak och föda, Hvilka bördor Myran drar! Hur hon, i sin stacks förvar, . Samlar, med beundrad möda, Bergningen för vinterns dar! Så, firån Resama bland djuren, Intill krypen, mSrk och lär, Hur f^örmåga och Begär, Delts med likhet af Naturen* Så, i alla väsens lott. Har hon vetat mildt förena
