J stolta namn! och hvilka fler
Vår svaghet dessa skuggor ger,
Af dem vår lott är tröstad vorden:
O! ha'n J skänkt åt Minnets famn,
En större glans af dygders namn,
Än dårars tal, och brott åt jorden?
Fördragom till en segers pris,
Att hjelten vild och blodig rusar;
Hans drift är ädel, fast ej vis,
Hans arm ger skräck, hans mod förtjusar.
Förlåtom den som styrka fått
Till stora dygder, stora brott,
Att han ur hopens mörker traktar:
Det är en son af grusets natt,
Med Minnets drömverk sysselsatt,
Som philosophens blick föraktar.
Gån, spriden skräck kring Nevas barm,
Gån, flytten konsterna till Norden;
Med Snillets bloss, med Segerns arm,
Upplysen, eller sköflen jorden;
Förevigen med vapnens dån
Ett Ingo, eller Marathon,
Befästen, hvälfven throners öden;
Europas frihet vacklar än,
Förtrampen eller skydden den,
Sen krönen Er, och trotsen döden.
