Den här sidan har inte korrekturlästs
. 178 _ SvSrma, adla dåre, svSrraa! Tro på diktens verklighet! Tro på blomstrets evighet! Tro, att middagsstrålehs värma logen tid af skiften vet! Skryt, lycksalig och bedragen^ Af din Ijufva dröms behag; Men^ af sorgens pil en dag^ Liksom jag till jorden slagen. Lid och göm dig,, liksom jag. O, när du till Himlen beder,
- Himmel unna mig en vän!**
Vet du, när du väljer den, Hvilken lott du dig bereder: Smärtan eller SälUieten? Vet du, om den tröst för lifvet. Hoppet för ditt öga ställt. Ej skall fly dig likså snällt, Som ett moln, af vinden drifvet^ Flyr förbi ett visnadt fält? Vet du, om den tro du vunnit. Som dig tjust af sällhet gör, d&ren ros, som aldrig dör?.
