Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/207

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Om $3rdold, i hennes spår^ Da blef skickad, fräa det höga^ ', HvarlSjf dväljs ea evig* tår I den yackra Julias öga? Jordens krets af dig är tom. Intet luftstrek du bebodde. Hvem har känt din helgedom? Romarn, i Athén dig trodde^ För Alhén, var du i Rom. Sällhef! om du har ett ogaj Om dess blick kan tränga sig^ Ur det låga, från det höga, Eller hvar, du döljer dig: Se, kring jordens vida bälten, Från den isbelupna pol^ Längsf tiflt da förbrända fälten^ Öfver deni en stupad sol Glödande iir böljan häfves � Hundfa folk. af skilda namn, Alla, sträcka dig sin famn, Alla, sträck � den förgäfves.!

Lsopam^ Sxm Ii I>x �&; iP