Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


SORGENS SON

(EFTER CLAUDIUS.)


Vid hafvet, på ensliga stranden,
Satt Sorgen, från himmelen skild,
Och formade, tankfull, med handen
Af leret, en mennisko-bild.

Zevs kom. — Hvad är det? hörs han fråga. —
O Zevs! blott en skapnad af ler.
Men visa din Guda-förmåga:
Skänk lif åt den bilden du ser!

”Han lefve! — Likväl jag förklarar,
Min är han, i kraft af mitt lån!” —
Nej, utbrister Sorgen, och svarar,
Nej, låt mig behålla min Son!

Af mig är han tillskapad vorden — — —
”Ja, men han har lifvet af mig!”
Som Jofur det sade, kom Jorden,[1]
Såg bilden och yttrade sig:

  1. Jorden eller Tellus var en Gudinna hos de gamla.