t3CCo:XOC �COX)oCXCo30CoCCCOeCox:^oc:^^
DEN UPPFYLLDA BÖNEN *> lim Drottning uti Gtekelaod, Hed ett af siiu barn vid hvardera sin hand. En högtidfldag i Templet träder. i Gudar, ropte hon, som � hägnen dessa Städer, Som Taken öfver detta Land, Beskyddare af mina fäder! * Beskydden dessa barn, dem en lycksalig mor, i Till eder dyrkan böjt, i eder vård förtror! O! älsken, leden, yården båda: Och snart, snart unnen mig att begges sällhet skåda Till ho;d af mensklig önskan förd! .^ En röst från hvalfven: — Du är hörd! Aled känslor, dem en mor fick ensam rätt att njuta, Och med den säkra iröjd ett himmelskt löfte ger. Hon ^kjrndar^ i ain famn, att nu dem begge sluta: Min dotter! • . • Gud! • � . Min Son! .^ De lef- de icke mer!
- ) 179JL Vid tidningon om It. Ludvig XVI:8 oJycfc-
liga afail.
