^ 99^ ^ i 1 kärliga tankars förtjusning: Flyg, frUidur, sträck språnget! .. strädt atarkarq än! ^ Och for mig till sällhetens boning igen^ Förren morgonen sprider sia ljusning! Snart ser han Slottet allt mera när > Och fönstren der Som guld emot sol -ljuset tindra: Dröj) ropar han väckande ljus! i din fiui^ Och stör ej min älskades hvila så &uart! Hör opp att på fönstema glindra! Och ren, i skuggiga parkens sköt � Han springam knÖt Vid en af dess doftande stammar; Smög borgen oppför till den sofvandes rum^ Och sig i dess fristad , så enslig och skum, Deq IjufVaste välkomst berammar. Ren skred han sakta till säng från dörir> Men aldrig f3rr Han sådan förskräckelse prÖfvat: I rum och i bädd voro tomhet och köld! . • . O, ve! o, hvem har mig med svartaste stöld. Mitt ädlaste Smycke beröfvat?
