(:xc<ccco::5Cocccoc:ccocxcocxc<sx;< � �ä<^
KÄRLEKENS PHlLOSOtHL Astrildj rlknad Sn for baiD^ Fasligt i Olympen larmar. Här) en Gud i jpiltens gam^ Der, Gudinnan i hans arman Dagligt något spratt 90m harman ]E<'åfängt slår^ mot bord och vägg) Jfofur sjelf, sä thronen gungart Skalken ler, öch pilen Ijungar Genom Gudens eget skägg. Jofiir, (bör väl slikt beundras?) Tar sin mine af Gudars Drott^ Och befaller, för sitt brott, Bofven klädas af Och plundras � Koger, bindel, garn och skott) ConfiskcraS) stort och smått Astrilds bön ej kallar åter) JoAirs dom och ödets bud* Ingen makt • • . men Venus gråtet! Hvilken blick hon stiga låter Till den vreda Gudars Gud! Med beliagens makt i tonen, Kinden bleknad) knät pä thronen. Hennes hand som grundat Rom,
