O du, af Skönheten och Ljuset ^ Sublima yän^ (var Dosans tal) Betänk dock, att det Satans Snuset Min börda blef, och ej mitt yal. Ett hemligt öde 9 kan jag dömma. Ger allt, styr allt, här under skyn: Jag rår ej för, att i mjn gömma Kom snus, och intet sockergryn^ . Men som i allt fins plan och Snille, Fins ock i detta, troligtvis: Naturens djupa vishet ville, Att menskan tog ibland sin prise � Fördömd att denna vara hysa. Jag ej dess tjenster prisa vill: Men Dåsigheien måste nysa, Och snuset är rätt bra dertilL För nyttans skull, låt yreden fara. Jag har det ej för din skull ju? Men för din Granne Näsans bara. Oändligt mindre fin än du. För dig, du Ulliga och sköna. Fick blomman prakt och stjeman ljus; Blef himlen blå, och fälten gröna, För dig är allt, .^ så när som snus.
