Den här sidan har korrekturlästs
— 263 —
Af detta samlag kom min vackra Basilisk.
Jag sjelf, bort i en vrå, kom på dem, när det skedde.
Han talte. Pöbeln drack, och log, och hörde på.
Men dagen skred till slut, och nu gick solen neder.
Då fortfar Krögar-värden så:
"Det blir, för denna gång, för sent kan jag förstå.
Min Basilisk, godt folk, i morgon väntar eder."
Förnöjd, med detta hopp man lemnade hans krog,
Sen man betalt de tömda stopen.
En lustig man, som mötte hopen,
Gaf sig med den i tal, och så till orda tog:
Kamrater, han J sett det rara kreaturet?
Förtäljen mig, är besten stor? — —
"Vi ha ej, (svarte en) ännu sett sjelfva djuret,
Men djurets både far och mor."
