EGLi: OCH ANNETT. SAGA. r ortjuserskor, som len, och likval hSrjen mer, , Med den förtrollnings-blick J af Behagen lärden , Än hjelten som steg nyss ifrån St. Bernard ner, Med hela sin taktik, kanonerna och svärden! Forljuserskor, som len, och likväl styren verlden, Hur lycklig den poet^ som lärt behaga Er! En rod och hvit Kapten, med hatt på örat buren ^ Blank stöfvel, sabeln bak, half fröken, half dragon ; En muscadin, med frack på franska viset skuren > Kcrt påk, tre halsdukar, och tre tums spets på ^kon. Tro begge, denna rätt, dem egnad af naturen. Poeten, mer modest, ej samma fordran har. Blottsamma hopp kanske.^. � O! om J veta kunden, När, i er vackra hand, han ser sitt exemplar, Hvad suck, till hjertats gud, han sänder opp den stunden! Men att behaga Er, se der, hvartill en hvar E) inser lika rätt, hvad väg man måste taga: En tror att fjäs och flärd , och smicker Er behaga; En ann, att vett och dygd ert bifall endast fS; För min del, lemnar jag åt tiden och min saga. Att röja, till hvad klass jag hör, af dessa två.
