Der i sitt blod ej tjur och lejon floto, i Men stora män Nationens hyllning njöto.' Från dagens anblick, tills dess. ljus försvann, Ea tallös folkhop trängde här hvarann. På jemlikt afetånd, treiine Stöder höjdes, Hvarvid, med tjusning, skådams öga dröjdes; Först kom och såg man Kärleka^Gudens bild. Med bloss och koger, men från bindeln skildj Sen Ärans y prydd med Ryktets öfver henne j Sidst Fosterlandets, skönast af de trenne. En hrar af dem en krans i handen bar, Hrars^slag var olikt, som dess mening yar.
Den fSrsta yar af Myrten. Dermed kröntes Den lycklige, hvars ömma tro belöntes Af den förnämsta Skönhets ädla hand. Som, på den tiden, prydde Bagdads strand. Ty, så yar sed; och sådan Zerduts Lära:
- ^Näst Sanningen, håll Skönheten i ära!
% Den andra yar af Lager; jemlikt skön: Talangens pris,, och hjeltemodets lön. De, hvilkas blod i tappra strider flutit, De, hvilkas röst det högsta bifall njutit, Med Folkets vördnad och med ryktets glans^ Kring stolta hjesaor slöto' denna krans.
