Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/334

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Och kysser det, ooh skålen tar ^ Och den till siaa läppar trycker ^ ^ Triumph Belsano! Ren hon drack^ När 9kålen) den hon vårdslöst Tänder, Buyns! halkade ur hennes händer, Och föll i golfvct ner -*- och sprack! lik qpelarn, som ser högsta talet Af vinst för sig på Lotteriet; Men finner strax, att han iatt Nit| Och att han såg ofantligt galet; . I följd hvaraf^ _ till Hospitalet! Så krossad stod^B^sano nu, Och sådan var hans muie, vid detta. Hur bad han ej sin goda fru Dess djupa sorg åsidosatta! Han såg hur långt dess kärlek gidc, Men dog, — helst ensam, — � om han fidu Belsano, skrek hon^ spara, spara Din hustru detta grymma skämt! Mitt sista öde är bestämdt. Och du skall vittne dertill vara � Jal ensam döden är mitt hopp. Vid dessa ord hon våldsamt hastar l'ram till ett lönnskåp; slår det opp; Tar fram' ett pulfver, som hon kastar, ) lied