Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 22 —

Apostlar, Furier,[1] har det skett
Att hölja den med mord och tvister?

O! sägen ej, att sanningen,
Som J blott rönt, som J blott veten,
Har högre pris än menskligheten,
Och tvingar att förtrampa den.
Är brottens afsky, felens ånger,
Är kärleken till dygd och rätt,
Blott flärd och dunst mot vissa sätt
Af böner, dyrkningar och sånger?

Nej, grymme, tron ej verldens Gud
Förbytt till blott en Gud för kyrkan;

  1. Ingen lär vara så oförnuftig att lämpa detta hårda uttryck på någon af de tolf heliga män, som med den kristna kyrkans allmänna vördnad egentligen bära detta stora och vördade namn. Apostel och Missionär betyda, efter ordmeningen, alldeles detsamma. Och desse sednare, som tillika med det första namnet tycktes hafva ombytt äfven sjelfva tänkesättet, tillegnade sig likväl ej sällan äretiteln af den himmelska sanningens sändebud på jorden, under det hela verldsdelar blefvo genom dem höljde med plundring och förstörelse. Spanien utsände Apostlar till Mexico, som predikade försoningsläran med musquetten lagd till ögat, eller svärdet och mordblosset i händerna. De hade, måhända, hjertat uppfyldt af heligt nit, men åtminstone alla andra möjliga gömmor med röfvadt guld och utprejade skatter. Hela blomstrande stater ödelades och många millioner menniskor blefvo deras olyckliga offer. Knappt låta de räkna sig alla de pinor och våldsamheter, som af dem upptänktes, för att framtvinga guldet och trosbekännelsen, för att omvända och plundra, för att vinna själar och rikedomar.