_ 55i _ Jag sjunger minnet af en Herre, Som nu ej. mer är till, dess värre ^ Men var, när allting sägs; Baron.
bort detta moraliska bruk af Viftcrheten, och ni tar bort en stor hälft af dess nytta för samhället. Också liar denna sanning varit erkänd pS alla (ider och bos alla nationer. Man har öiVerallt och med lika frihet målat ilärdcu af de högres seder, som r&hctcn, dSr- akaperne af de ringares. Dalins Argus ac hos oss ett äldre bevis dcrpå � lians Aprilverk ännu ett af samma •lag; att förtiga en mängd nyare, Du här namnes ilarden af de bÖf',re8 seder, må in- geh deraf leda den orimliga shitsaUcn, som skulle detta fel, med fullkomlig allniäunelighct, och utan åtskillnad tillegnas dem. Att påstå sådant, vore likaså oförnuf- tigt, likaså dåraktigt, som att beskylla alla lärda för pedanteri, alla köpmän för roily^tnad, alla andeliga for skenhelighet, och alla läkare för charlutancri. Man vill blott säga dermcd, att detta fel, lättare än andra förenar sig med de förnämas uppfostrings- och Icf- nadssätt och blir dcrigenom vanligare deras, än de fleata öfriga. Man skulle likväl hafva orätt att räkna dertjll känslan af ett visst medburit, ett visst af föd- aeln redan gifvit värde. Denna känsla är ej en tota inbillning; den har sin grund i sakens verkliga natur 9 var ofta ett frö till stora dygder, och borde alltid blifva en vätkelse dertill. Det är nästan omöjligt att ursprunget från en berömd man, fäderneslandets för- svarare eller välgörare, och hans namn, burit af ef- terkommande, icke skulle medföra en viss fordran på högaktning och tacksamhet. Om för öfrigt hela folk- slag, 90m erfarenheten visar, räkna sig till ära sin urgamla storhet: om vi sjelfve, till ex, ofta med en viss stolthet påminna oss, vare sig våra Göthiska stam- faders hjeltebragder och upphöjda tänkesätt, eller våra vapens fordna inflytelse på Europas hvälfningar, och om ingen förundrar sig deröfv^^r, så ser jag i sanning •j hvarföre, hos enskilta personer, lamma slags känsla
