— - 354 ^ '^rläna; mäktigaste Fé, ^^Den son jag nyss till yerlden burit,
- 'Det sota barn ni här skall se,
- 'Den hjelp ni åt hans moder svurit!
Gör honom omtyckt, rik och stw, "Vid hofvet sedd, af könet liden! Se der, en önskan af en mor. Sä klok man var det då för tiden ^ När hon, för trollet Nasaas thron> Bar fram sin lipande Baron, Uppå ett hyende af siden, Prydt med en urblekt guUgalon* Fen sig med nåd till barnet vlndef^ Tar det på knät, besirr dess händer, Dess ådrors gång, på hals och bröst, KSr ea mllning af detta slag närmare synes tf^ nlj^ou viss klass af samhället, Sa de öfriga, ropir oviljan: Satir på stiud! Men de fömuCtige tänJa annotlonda. De ycta alt alla stiud hyaa en mäo.^ förträffliga men niskor � och likasi en mängd sidans soa icke äro det De veta att stSnden , säsom stliid; tu^ serligen aldrig röjt mera värde, mera förädling io i vSra dagar; men att, vid loppet till ett gemensamt mil � alltid någon af sällskapet kommer litet sednare. De veta i synnerhet, att fel, dårskaper, likasom åj^åe och förtjenster, taga sin form och färg af meiiniskon olika yrken och lefnadssätt, och kunna, utan denfla form och färg, icke skillras igenkänneligen. Ropet stannar: men skriften, om den Sr god, blir qTar � Ungdomen läser den och tänker derpS. Om ffinti Ir lanhända tackar nian författaren. J)et ir en rioji tröst, men är dock någon.
