— 577 ~ Kort: aldrig Skräddare-taktiken Var högre yrkad, bättre lydd; Och förren man såg, från fästet flydd, Af solens släp den sista fliken,' Såg mäster Krumpf den högsta spiken Af verkstans vägg, högtidligt prydd Med byxor åt Metapbysiken. Den morgon kom, den timman slog, Som skulle kröna företaget. Och procession sin början tog Tre qvart till ålta, just på slaget. Först syntes mästarn sjelf allén. Med hvit peruk och hand i barmen; Tre steg bakom, på lätta ben, En skräddar-ungdom, nyt och ren, Med byxoma i duk på armen; Gesälln dernäst; .^ så efteråt , Diverse goda män af skrat, Som Segram genom vänskap nära, Ta del i hans och Gillets �ara. Den store Kant satt redan då, Okunnig om den lystra färden. Vid sin pulpet, och gjorde på Ett splitter nytt förnuft åt verldem Ty det var just vid denna tid,
