^ �94 — Som utbunnte hans genia Odi foregingarns grof^a brister. HZr blef en strid, kan man foiMå; En fejd, ett larm ooh grSl af triiter,' Söm ingen mer fiok reda pL Runduier tkreko mot Horrdåieri Och é^ra tullar emot smdL Till dess en dagtig man omsider; Som tänkt på sakea jost af grund. Steg fram bland dem, i lagom stond,' Och träng dem, efter långa strider. Att allesammans hålla mnnd. Till Ijtis cm denna htUfoing lindefj; Att hatten, fordom hyit som nll. Men snart af dam och fläckar full; Gick än i arf, ut hand i händer. Med sSndrig karm, och skymlig knlL' Tills den, förställd och bräckt ooh bråkad^i På femti sätt, af Pehr och Påhl, Befiinn sig nu, med smuts och hål^ ' I den begrundams äga råkad, Som börjar här sin stora r61e � Jag kan ej skfllra som jag TiUe; Ifrån sin början till sitt slut. Den underbara bragd af snille,
