_ 45a � Ännu har grenskan af dess krani Ej flytt för år och vidrigheter; Ännu' det stiger fram med glans, Bland hvad i Sverige fins och fan^ Af Statsmän, Riddersmän, Poeter. Och nu, att komma till min sats: Hur låter sig väl tro och säga 5 Att sådana Magnater aga Blott en ruin till sitt palats? Nej, nej, den boning som dem hjser, Den måste ) (hvad Ni säga må) Om den, till glansen utanpå^ Ej som ett Troll-Slott mera lyser^ Till minsta, dock ännu bestå. Dessutom säg, hvad gör också Om den förlorat något foga. Af ytans friskare behag. Blott den står qvar med alla drag Af djerfheten och af det höga? Ju mer, till ]rttre praktens flärd. Af å^kor bränd, af tiden tärd. Ju mera^ för betraktarns öga. Romantiskt skön och minnesvärd.
SUfnings-^Lära , iorfattadt af denna Herre ^ och tom han, i egenskap af Akadeiniena Ledamot hade iifvar- Icmnat tiil d. v. Konuogeu.
