Den här sidan har inte korrekturlästs
_ 456 — Ni blott ett ögonblick behoiVerj. Alltså, Grcfvinna, slutar jdg Au N\ 'ipdk har stunder ofrert Yicl denna ei^yiahet ^m sru^^ X^T yackra mun skall säkert ^J^% Och aäga: huUken fdfdng karl! J[a,q ber Er denna tanke hysa* Qch ^ifve lua\lcq att $\ va^l l^\ se Ukväl, ät hren^ Ni skänkar l^n tid^ så deli^d och så kort, Qch hvem som gör att Ni ej tänke^ få edra slafvar läng;re bqrt
�ln R^-r-Uy _. sqm ya^ kan ii^miit �tQr Ma �9 1 n^ipa bref till Er,
(Dem jag^ (örmodar ^ffitfi ej ser:) Qmistlig äTven, bor man lemna, Der skämtet rår, och der inan ler. IVIen yet Ni, af hy^id and^ dragen, \ldLXi kpmiwer, med sin tryggi^ mine^ ^ill ]^r, hyi^annap stund på d �^eq? ^a^ för att stjSila l\räa 3eliagei|, f örtjepstcr åt PhilosopltiQ^ En Q * * ^ a, •. låt 4 fara, Gud-Phebus sjeli i poesi.
