Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/485

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Mvp^ritållf^iSrmäniei ^ ^ ropar NI, Ar det aitarBgheter skrifva, Att mot mitt egtrkdii - *• Förskräckt att bannad För eltiiBiAnSadt smibkrari, Ja^* �vat �rv dobbelt myB firi : Att gäck med dagens dcöna dfifya, ' * Det är alt er ^föifj^nst, det ^högsta loford gifva. r I Men Ni då, som oss ofvergett,V När vill Ni låna oss ert sällslcap och ert vett, .

  • Att våra tröUa samqväm Ufva?

Jag hade gerna sett, jdén jag så gerna såg, Men jag är slät, vet Gud, på tåg. Jag kan ej, simmande, lik licros lijelte* brjrta Igenom natt och haf , och böljorna som ryta ; Ej Atalantas lik, med lätt och härdad kropp. Med snabb och seiiig fot, af företrädet skryta, För )5JeTlVa lalen i sitt lopp; Och ej mecilkars* flyg t, igenom luften flyta, Och att jag, rätt och slätt, en akarsläde tog, Dét vore ej poetiskt nog. Men kom att våra nöjen dela, Fomya dem yi ägt, och gif oss dem som fela.

Ja kom. Besök pä nytt en öfvergifven ort För^banna ur vår krets, tvång, tanklöshet och kort.