Den här sidan har korrekturlästs
ETT TILLKOMMANDE.
Bedragne, slaf i Lyckans boja,
Med sinnesstyrkans länta ton,
För hvilken låghet — är en koja;
För hvilken höghet — är en thron;
I lasters hägn, som laster dölja,
Med klokhet bygg din timmas lott,
Och gläds, att Glömskans djupa bölja
Med samma natt en gång skall hölja
Din varelse och dina brott.
På dessa torg, der Samhälls-lagen
Rest hämdens bild i allt sitt hot,
Med bilan blixtrande mot dagen,
Och blodet stänkt för hennes fot,
Der sörj för tryggad gång allena!
Men der, — i dessa skumma vrår,
Der brott och mörker sig förena,
Der njut; — ty straffen äro sena,
Och natten höljer dina spår.
Hvad hemlig känsla dig förskräcker?
Du darrar vid en Herres röst,
Hvars öga till din gömma räcker,
Hvars åska räcker till ditt bröst!
