TILL UERR PRESIDENTEN m. m. EDELCRANTZ, DÄ HAN UTXÄMDES TILL DENNA VÄRDIGHET. XNå, Illet har mao lof att låta Afund svida r Var stor Poet, förträfflig Lärd, Hos främmande berSmd, och egnas aktning yard, Den våndan tål hon vid att lida. Men stiga, grad från grad, till Of^er-Intendent,^ Till Kommendör, — till President, Det är tortur; det sträcks för vida! Hvar får hon, nu i hast, de nya dikters talf Som fordrades att harmen trösta? Ilrar far hon pennor nog och halsar till sitt val, Att dels i skrift och dels i tal. Förnuft och Sanning öfverröstai? Om dock, beskedligt nöjd att högbetitlad bU, Ni liuU i duglighet den ädla medelrigen, Odi vore, genom Ert genie, Och Edra kunskaps-ljus oss mindre angelägen; Om blott, (i fall ej mer) den gäfvan var Er del, Att, gradvis med Er rang, bli kall och sträf och stel, Och på distans med gamla vinner. Det
