Skall det, — ej lyst, vid en strimma af hopp,
Börja ett annat?
Okända makter! hvart förs jag af Er?
Öppnas mig skuggverlden eller det höga?
Till hvilka rum, som jag känner ej mer,
Kallas mitt öga?
Rycks jag till Delphos prophetiska trakt,
Fräjdad i dikternas glänsande dagar? —
Eller till templet, der Ödenas makt
Skipar dess lagar?
Hör jag ej folkskarors täflande rop?
Flamma ej hvalfven af glindrande stjernor?
Ser jag ej bedjande ynglingars hop?
Offrande tärnor?
Allt hvarpå ögat förs häpet omkring,
Sväfvar likt skyhafvets luftiga strömmar:
Vistas jag än ibland verkliga ting, —
Eller bland drömmar?
Öde! Hvars fruktade thron blifvit satt,
Att öfver stoftverldens hvälfningar råda!
Kallar du mig, att i framtidens natt,
Bäfvande skåda?
