Den här sidan har korrekturlästs
— 78 —
Med den glans Förtjenstens blifvit
Hos en rättvis efterverld,
Står hans namn, af Minnet, skrifvit.
Lyckan, — som en mindre gifvit, —
Rodnar för en sparad flärd.
Men låga Illska, du som följde
Hans lysande förtjenst, i sjelfva grafvens famn,
Och glansen af ett fruktadt namn
Med dina svarta vingar höljde:
Sätt ej ditt hufvud opp, ur träcken af din skam,
Sjung ej triumf! Alcides hvilar,
Men på hans hjelte-stoft, kanske, skall träda fram
En Philoctet, som har hans pilar.
Dygders och Förtjensters tropp!
Saknen, gråten eder broder.
Ner med Smickrets guda-stoder,
Resom Tacksamhetens opp!
