häftighet. Han tvådde sina händer i vatten, och afsade, inför hela Europa, sin philosophi all delaktighet i dessa ophilosophiska upprorsbragder.
Tror ni att Voltaire och Rousseau, om de ännu funnits bland de lefvande, icke skulle hafva gjort alldeles detsamma? Tror ni, att den stora Henriks sångare, att häfdetecknaren af den fjortonde Ludvigs tidehvarf, skulle hafva sett med bifall deras thron störtas, deras stoder trampas i grus af en rasande menighet, och arfvingen af deras spira, ställas, tvertemot alla grunder af rättvisa och klokhet, till doms inför sina undersåtare? Tror ni, att författaren af Le Contrat Social, hvars bok innehåller, sida från sida, en redan förut gjord kritik öfver revolutionsmaximerna, skulle med tystnad hafva låtit dem gälla för principer, tagna ur sitt arbete? Ändteligen, dessa begge store män, h vilkas döda kroppar omfördes med så förgudande ståt, på gatorna i Paris, för att insättas i Pantheon, tror ni ej att de, om de lefvat och vågat tala efter öfvertygelse, skulle hafva blifvit, såsom erts-aristokrater och frihetsfiender, upphängde vid de högsta lyktpålarne i den philosophiska hufvudstaden?
Det synes likväl en särdeles motsägelse, att vara på en gång stiftare af en upprorslära, och
