lägenhet förorsakas. Ni tror, att hvar hederlig skribent nämner sig utan svårighet.
För min del, min Herre, tror jag ingenting af allt detta. Min mening är tvertom den, att ofta mången rätt god författare icke skulle nämna sig utan svårighet, just derföre att han är blygsam och välsinnad. Jag är öfvertygad, att hvarken litteraturen eller samhället skulle, utan stor skada, sakna anonymens rättighet, hvaraf de begge hittills njutit de vigtigaste fördelar.
Jag förstår med anonymens frihet, icke rättigheten att dölja sitt namn för domaren, när det lagligen yrkas, utan för allmänheten, till dess det fordras af domaren. Den förra friheten hör visserligen aldrig gifvas; den sednare, efter mitt omdöme, aldrig inskränkas.
Låt oss se, min Herre, hvilka äro de fördelar ni egentligen väntar af ert förslag? Jo, säger ni, hundrade små argheter skrifvas, så i allmänna ämnen som emot enskilta personer, hvilka lagen, utan anseende af inqvisitorisk otålighet, ej skulle beifra. Om derföre hvar skribent vore förbunden, att med sitt namn och sina meningar ansvara inför det allmänna omdömets domstol; om man kunde enligt titelbladens anvisning, möta, i
