på långt när, jag är försäkrad derom, emot hvad vi under en och annan författares kända namn från tryckpressen emottagit. Har man sett någon halsbrytande stormskrift rörande vissa allmänna ärenden, eller sjelfva grundförfattningen? det har varit en författare som nämt sig. Har man sett oanständiga, dumlustiga satirer, under form af historia, eller hvad helst annars, emot personer, ämnen för den allmänna vördnaden, eller emot deras minnen? det har varit en författare som nämt sig. Har man sett något ytterst skändeligt anfall emot enskilta medborgare? det har varit en författare som nämt sig. Fråga ert eget minne, min Herre, det skall ofelbart bestyrka min anmärkning, och skälen äro ej svåra att inse. Den anonyma skribenten, som han ej vill kännas, ej framdragas, iakttager vanligen just derföre en viss måtta och försigtighet. Det är helt annat med skrikaren som nämner sig, just derföre att han vill göra uppseende. Sjelfva dristigheten att angripa, är hos honom ett säkert medel att omtalas. Den är ett skryt af sinnesmod, som smickrar hans fåfänga, i den mån det förvånar mängden.
Det lönar väl mödan, derefter, att ifra mot anonymen. Det lönar väl mödan, att uttänka planer emot den skygga sparfven, som rycker ett