korn från hönsen, rädd att märkas, under det att den skamlösa höken affjädrar dem inför allas ögon, utan skrämsel för den fara som hotar honom.
Men, min Herre, det är väl mer ännu. Ty då ingenting är säkrare, än den harm som smädarn, skrikarn, charlatanen, väcka hos alla förnuftiga skribenter, så kan man också, i fall af anonymens frihet, alltid räkna på vederläggningens motstånd. Men kan man det också, den förutan, och med auktorernas förbindelse att alltid nämna sig? Hvem har mod att personligen framställa sig för de grofheter, hvarmed författare af detta slag vanligen strida? och om någon hade det, vore han väl derigenom mera högaktningsvärd? Jag skulle vara rädd för en man, som gjorde ingen svårighet att offentligen skymfas. för att ej skygga tillbaka vid vissa angripelser; for att sätta sig till den grad öfver svagheten af all blygsel och alla betänkligheter, synes mig som man behöfde nödvändigt vara en af delarne: narr, bof eller engel. Allt hvad ni således, genom beröfvande af anonymens rätt, troligtvis befordrade, vore klokt folks tystnad, just der, hvarest det kanske ofta vore vigtigast, att det publika omdömet greps i farten, och vägleddes af någon förnuftig skribent.
Skrif-friheten har, jag tillstår det, ännu andra missbrukare än dessa öfvergifna charlataner,
