de medel som dertill fordrats. Sjelfva reformations-seklet utmärkte sig redan genom en mängd anonyma skrifter på vers och prosa, hvari, till god början, Anti-Krist och hans anhang, (som man på den tiden uttryckte sig) utan skoning blottades. Jag har, i ett utländskt bibliotek, haft tillfälle att se deraf en talrik och märkvärdig samling. Det är sant, att några skrifter, af detta innehåll, framburo ännu med dristighet sina författares namn, Det har ofta förundrat mig, att Erasmus annorlunda än som anonym vågade utgifva sin bekanta dräpande satir, Dårskapens lof; ett arbete, hvari munkarnes okunnighet och vidskepelse tecknas med åtlöjets varmaste färgor, och som visserligen gjorde på sin tid den största verkan. Men också var denna oförsigtighet på vägen att kosta honom helsa och lycka, likasom tidehvarfvet den största man det ägde i litteraturen. Andra deremot voro visare, Litteræ obscurorum virorum, en annan lika så nyttig, ej mindre kring spridd, men ännu bittrare satir, som med den förra delade äran af munk-helgdens förlöjligande, höll sin författare dold och verkade desto lyckligare. Det vore en lätt sak att uppräkna en mängd försök af detta slag, och att berätta små märkvärdigheter, förut berättade i tjugo bekanta böcker. Men de skulle alla tillhopa ej säga er mer än ert eget omdöme, Fråga er blott sjelf,
