fasthåller ni de förbigående, bedjande dem på det höfligaste att läsa er bok. Den ena hör ej: den andra undslipper er: den tredje skrattar åt er: den fjerde kanhända berömmer er, och gör er ej derigenom en större tjenst. Ni måste ändteligen, för att få veta er dom, väga er inför publiken. Er skrift kommer ut: allmänheten läser ert namn i stora bokstäfver på tittelbladet, och uthvisslar det. Huru lycklig om ni följt i stället, eller kunnat följa den goda femtonstafviga regeln, lika grundad i en tillbörlig modesti, som i en nödvändig klokhet:
Förtig ditt namn till dess du sett om pennan lärt behaga.
Det är icke endast om pennan lärt behaga, som det är nödvändigt att i tysthet erfara. Att blott behaga, är i våra dagar ett alltför litet ändamål. Man bör under detta ord förstå alla en god auktors egenskaper.
2:o Äger ej litteraturen ett slags arbeten, hvilkas natur just är anonymen, och hvilka den förutan, antingen ej skulle existera, eller åtminstone förlora hela deras salt, ja sjelfva deras anständighet? Skulle t. ex. Lettres Persannes hafva kunnat utgifvas under författarens namn? Borde ej den Engelska Spektator nödvändigt vara ano-
