någon annan läromästare än det allmänna förståndet.
Det måste väl gifvas åtminstone någon likhet af skäl till alla slags meningar, men jag bekänner att jag aldrig kunnat finna någon till deras, hvilka utan undantag anse anonymens bruk för omoraliskt och otillåtligt. Det är en sökt gömsla, säga de, som röjer ett elakt medvetande; ett fegt bakhåll, som förråder ovärdiga afsigter. Jag begriper ej huru en god skrift, som förnöjer, upplyser, förbättrar, skulle förråda någon elak medvetenhet, eller några ovärdiga afsigter; och jag kan omöjligen inse hvad författarens namn har att göra med ett arbete i philosophi eller litteratur, som endast bör och kan dömmas efter värdet af dess innehåll. Äfven i den allmänna sammanlefnaden är den som gör en loflig eller berömlig gerning, en tjenst åt enskilta eller åt det allmänna, icke alltid bunden att yppa sitt namn. Det är ofta berömligare att förtiga det.
Ni hör i en trägård, en skog, eller hvar helst annars, en röst som tjusar ert öra med de ljufvaste toner; ni kan ej utleta hvarifrån den kommer; den vill höras och ej ses. Slutar ni deraf, att det är en feg bof, som lagt sig i bakhåll för er, och som ofelbart lärer vilja plundra er penning-
