Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/191

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 181 —

Skulle en viss lemning af de fordna fasliga begreppen, någon gång ännu röja sig hos en och annan af den lägre menigheten, bör man hoppas att den skall, efter hand, alldeles utplånas genom styresmäns och lärares kloka förhållande. Man såg för få år tillbaka en ordentligt styliserad förskrifning till djefvulen, tecknad med synderskans namn, skrifven med hennes blod, och efter den gamla godkända methoden, instucken i nyckelhålet på en af kyrkdörrarne här i Stockholm, likasom detta vore postgången. Brefägaren, förmodligen utan korrespondans på många orter nu för tiden, hade försummat att afhämta sitt bref, och förskrifningen föll i mildare händer. Om jag rätt minnes vilkoren af kontraktet, fordrade den proponerande kontrahenten en af delarne: antingen att blifva (som i trettio gamla sagor förut skett) verklig prinsessa, eller i brist deraf, åtminstone prinsessa vid Kongl. Operan. I begge händelserna ägde sedelhafvaren, att för sin räkning, såsom belöning, afhämta och behålla de två första barn, som hon strax efter denna upphöjelse ärnade att förvärfva sig.

Det var en tid, då en galenskap af denna beskaffenhet hade utan skonsmål fört den brottsliga till afrättsplatsen. Emedlertid, och ehuru rysligt begrepp sådaut än ger om menniskohjertats