213 — uiåtta i, beggedera? Men hvad är det som kallas niåda i poetiskt loford| der allt måste rata iogifvelse, flygt, hänförelse? Hvad är det som bor kallas måtta i konungaberöm, der ingenting far höras Iivardagligt, ingenting nedstämd t till yanl^ heten? En fråga, i sanning svår att besvara, dl 'hvarenda menniska ser hvarenda menniska, och framför andra, regerande herrar, ifrån sä dikt sidor. Man kan ej alltid, i dessa stridigbeteTi taga sitt eget omdöme till grund, och man kaa ' ej med större säkerhet taga andras. Visserli-: gen borde allt loford, gifvit åt regenter, i syn^ nerhet med stränghet mätas efter deras verk* liga förtjenst Men sjelfva förtjenstens natur, hvem afgör den? Består den i stora bragder, stora egenskaper? eller snarare i en viss red- bar nyttighet, utan sken, som tidens ophiloso- ' phi kanhända skulle finnas benägen att vanpri- sa; och som sjelfva loppet af tidchvarfvots bSii'*' delser,, bullret, farten af deras hvälfnhig, alloiäii- hetens lofskräl och den enskilta tacksamhetens hänförelser, ofta göra lika svår att äga och att fordra? I sådana omständigheter, hvad blir mått-- stocken för allt beröm ofiradt åt lefvande regeO' ter? Efter all biUighet följande kännetecken: 1:0 Om det är gifvit med förnuftets Tärdighet, utan slafviäk förnedring. s:o Om berömmet framstil- ler en tafla af nyttiga dygder^ som gör af sjelfn
