m insigter. Maa skulle, i stället f3r att misstro och förolämpa I tyertom bedra och belöna de värdiga män som dertill bidraga, vore ej den olyckliga inbillningen om pröfningens vådligbet, om otäm- jeligheten som deraf skall uppkomma i tänkesStt odi sammanlefnad, med ett ord, om förnuftéb oemotståndliga benägenhet till ofömuft
Denna i sig sjelf redan orimliga inbillningi Sfverdrifves och missbrukas mångdubbelt af såda- na , som finna dervid nytta och beqvämlighet Man upphör ej att måla oss f ömuftet, som ea förfärlig afgrunds*engel , flygande på stora svarta stormvingar öfver verlden. Klokt folk har sett , besten, försäkras det, med fasliga klor på fötter^ na, att sönderslita samhälbbanden , och svSrd ock g fackla i händerna, att antända och förgöra. Ifråa j dess mun utgår det förfärliga ordet: Tänt! &> ^ en ödeläggande pest, eller en omstörtande- Orfcan. Se der dess målning, sådan som den i vå^a da- gar göres vanligen. Deraf händer, att detta ord Tänk! får knappt röra några känsliga örhinnor, förrän man strax kastar sig ner framstupa på jor- den, och ropar med ångest: ^^Gud vare os �. når ^ delig, nu är Jotnuftek of ver oss T Deraf hin- der, att man i den minsta, den mildaste fordrsa pä omdöme, vare sig i borgerliga, religiösa, eUer till och med blott ^ philosophiska äoinen , alltid
