-. 946 _ hvilken olycka för menniskoslSgtet, om de enda sanna fömuftsgrunder, bvarigenom en nödvändig men hittills saknad upplysning borde vinnas, skalle befinnas insnärda i dessa hårfina tankenät, nnder det att dereniot det klara eftersinnandet, som na* turen tyckes i 'det fallet nästan blott på spe bafVa gifvit menniskan, icke skulle tjena till annat, (If^ ven då det som bäst användes) än alt bedrag henne! Det vore visserligen i den händelsen som man måste bifalla det gamla ordspråket, att san* ningen gömmer sig i bottnen af en brunn � I Många hafva varit af den tanken, att en så stor djupsinnighet, är' icke allenast öiVer menni* skoslägtets allmänna tankeförmåga, men äfven of* ver dess behof. Men kunde man icke, säger nå-^ gon, göra samma inkast äfven emot den högre malhematiken, som likväl på ett så mångfaldigt sätt gagnar menniskorna? Detta är helt olika. Det förhåller sig så med denna vettenskap, att den knappt bchöfver i grunden kännas af mer In ett ringa antal vettonskapsidkare. Byggd på en kal- kul, alltid möjlig lör hvar och en af dessa, att med noggrannhet pröfva, kan den ej vanställas af någon invecklad spetsfundighet, och dess resulta* ter, så många deri bland som befrämja den all- männa lef nådens fördelar, äga, i den synbara nytta de medföra, redan tillräckliga bevis, utan att hvar
