245
tillägga till sakernas afven sjelfva melliodens svå- righeter? Jag har någon orsak till en sådan far- liåga, i sjelfva det erkända mörker, som hqljcr redan de forsla grunderna till denna djupsinniga lära: ett mörker, upprepom det, icke blott oge-- nomträngligt för profana ögon, men afVcn ganska lingsamt alt skingra sig för dem, som med låpg vana att studera mclaphysiska skrifter, användt flera års möda pa upptäckandet af den kriliska philosopliicns hemliglieter. FuUéboms berättelse om sitt pliilosopliiska studium, är deraf ett hos oss kändt bevis. Huru kommer dt^ttill, allLocke fir sa klar, Clarke så klar, Hume så klar, sjelfva Leibnitz så klar (pied några undanlag) och Kant så mörk? Låt vara till någon del deraf alt, må hända, ingen af de förra lika djupt med den sed- nare nersliger i tankens' grunder, och att mera djupt, är naturllgen mera mörkt; men, utom delta skäl, äf?en troligen deraf, att Kant behöft sica- pa sig etl alldeles nytt s])räk, för de ytterst fina tankeskillnader, som hans undersökning fordra- de, och 11 vilka han, för att kunna beljena sig af, nödgats likasom fästa och qvarhålla med de yttre tecknen af en särskilt terminologi. Jag vill vara ölvertygad, att han alllid sett ^ rätt, och att uttrycket, alltid lydigt hans vilja, om- fattar med fullkomlig böjlighet och förvarar med iullkomUg trohet hans verkhga meningar. Men
