~ 965 _ éfawinnat, hnni mydcet denna grofhet i seder •dl lymi^ derigenom nnderhålleti Det tål såle- des ingen motsägelse , att man ju öArerallt, myc-- ket missbrukat strafltättigheten. Om det Innu skir i vissa fall och till en viss grad � det tr eh aunan fiåga, som återstår att aigora. I afseende på Principen for Strafflagarna, iUar sig ämnet � om jag anfiars rätt fattar det, i tiune hufvudfrågor. Den första: Hvaåhor %traf^ foå? Den andra: Efler^ hvad måttstock böra "fitraffm matas? Det s]rnes som ingen fråga Tore lättare - be- •rarad, än den första af dessa, och som ingen- ting knnde tryggare sägas, än. att det, som bör atnfias, det är: aUt ntraffvärdigt. Så tänker man Också vanligen , och så har man vanligen tänkt nä- atan på alla tider och orten Emedlertid är väl knappt någon mening ialsktre, och näppeligen bar iakkheten af någon, bättre nsat sig sjelf. Alla Rdigions-forföljelser t ex. hafva ej haft någon wmaa orsak än denna mening. Den herrskaude lärui har funnit straffvärdig, till och med all sirl* ilig ofvertygelse, och har knappt funnit bål och lilor i tillräcUigt antal, för att ntöfva ain pä- � stådda rättvisa*
