— fl6é _ Ehuru vanlig meningen oek må van om åm borgerliga maktens rätt att straffa allt straffvär- di^t, behöfver man likväl blott rådfråga erikren-* beten, för att finna, att den* allmänna lagen lik- väl på långt när ick^ i fa da dess vidd följer eller kan följa den. Det är visserligen straffbart, att förstöra sin halsa gcoiom vällastig lefnad, och sin egendom genom ett orimligt slöseri; emedlertid strafias det ej af samhället, utan till den gnd som andra skadas derigenom. Detta och många andra exempel af lika slag måste naturligen väcka någon misstanke om den borgerliga straffmaktens gränsor i ämnen af denni eller dvlik beskaffenhet. Men huru hafva då de �- sa gränsor kunnat ofta så alldeles öfverses? och hvarifrån den allmännare glömska deraf som icke otydh'gt visat sig? Uppeh allom oss, ett qgos- blick vid denna undersökning; kanhända skall nå- got nyttigt ljus betala mödan deraf. Sedan årtusenden födas menniskor i sambll- len, det vill säga, under någon borgerlig straffa makt, hvars beständiga utöfning de hafva for ögonen, långt innan begreppet ännu kommit pi den tanken, att undersöka dess grund. Det faiiH der med dessa politiska phenomener, likasom med de naturliga: vanan att se dem dagligen, gor
