gionen eller den borgerliga ordnipgen, synes ej heller alltid hafva blifvit gjord hos oss med deil största noggrannhet* Så förhåller sig efter min laiilvc med sjelfmordet, hvarom kan tvistas huru vida det utgör ett brott emot samliället, men hvar- före lagen likväl ännu på ett hårdt sätt straflar, tillika med den dödas minne � äfven i visst afse- ende dem han tillhört genom någon närmare f5r- bindelse. Jag förbigår här detta ämne, efter jag i ett litet särskilt stycke }'ttrat mig derom. j^dn prof saknas ej. Icke längesedan gällde till ex. änou lagar för helgden af vissa personer eller ställes, 1 hvaraf strängheten kunde böra väcka någon (Sr* undran. Det är utan tvifvel nödigt att äfven dea lägsta af statens tjenare njuter i sitt kali hägn af lagen, efter måttet af den fara för hvilken han deri utsattes: att en kronoliskal, en besökare, ja den ringaste brandvakt finner sig skyddad geflom den högre straffgrad som bör åtfölja hvarje mot dem f öröf vad våldsamhet* Men var det lika nöd- vändigt att någon rang i samhället, under den högsta, skulle finna sig genom dödsstrafiet tryg* gad emot blotta talets eller skrifningens fomSr* melser? Var det nödvändigt att ofrelst manskir- lekshandel med adelig jumfini, skulle botas vbhÅ lifvets förlust? Dessa ytterligheter hcdVa forsvu �- ' nit: andra torde återstå att besinna. Ännu utsll* ter vår lag;^ om ej mora som nyss tillf öreae> dodi*
