^ 283 — •trafiet, likväl den högsta deremot svarande krppps^ plikt, tillika med frihetens eviga förlust , för hvarje kjrkostöJd af ett visst ringa belopp, och anser, på ett föga lindrigare sätt, äfven smärre freds- eller ordningsbrott föröfvade inom Konungaborgen* Jag är långt ifrån att vilja förminska hvarken ovil- jan mot någon brottslighet, eller vördnaden för nå** got upphöjdt föremål: jag ville tvertoin kunna dju- |iare intrycka dem. Någon förhöjd grad af straffet måste böra, jag medgifver det, uttrycka allvaret och nödvändigheten af denna vördnad. Men att strulla
�n i sig sjelf mindre förbrytelse, endast för stäl-
lets skull, nästan till samma liöjd med de gröfsta missdåd och mordgerniugar, har, efter mitt om- döme, alllid synts mig öfverdrifvit, Yi hafva ett straff, icke kroppsplåga och dock rysligt; icke dödsstraff och dock jemförligtdermed: wetåsJieten. Detta totala förstörande af den bor- ^iliga existensen, med personens bibehållna elletf återställda frilict, och under fullkomlig sorglöshet om dess vidare öde, månne det ej lemnar skäl till vissa betänkligheter? Såsom afskräckande exem- pd må detta straff oftast medföra sin^nytta, men har man inga andjra afseenden att dervid iakttaga? Jag förutsätter till en början att det alltid o/ätt imviodes, så ofta det ej grundas på klar och al 1- mliii öfyertygeise om brottets infan^eraude natur^
