Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/300

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 290 —

Oden, Nimrod, Herkules, ej derföre strax hota, att göra till grus hela stora Vitterhets-skrån, med alla deras rara konstverk, lagar och rätter, — till grus, der ännu några grand knappt glittra för barnen. Man måste först och främst komma ihåg, att mildheten pryder stora herrar i snille, likasom stora herrar i lycka; och dernäst, att det gifves vitterhets-skrån, hvilkas lagar och rätter innehålla flera nyttiga sanningar, som dst är billigt att anse med gunst och bifall. Sådana äro till ex. de meningar, som bland de flesta af dem gälla om snille, smak, skämtets värdiga bruk, auktorlig anständighet, auktorlig styrka och sinneskraft, m. m. Se här i ett ganska kort sammandrag, det hufvudsakligaste innehållet af dessa meningar.

En viss liflighet i tankegåfvan, en blick af fin urskillning, en lyftning af högre känsla, äro ännu ej hvarken talang eller snille, ännu mindre förstånd och smak. Denna fördom är annars äfven så vanlig, som förlåtlig hos ungt folk, i synnerhet af slätt umgänge, ringa läsning, och elaka efterdömen. Med värman af deras ålder, följer gemenligen en viss häftighet i meningar, en viss stolthet och förtroende till sig sjelfva, som icke tjena till annat, än att dess mera förblinda dem, och att göra dem desto löjligare genom deras