melse, och för öfrigt ingenstädes i hela omätligheten! Grunden, ursprunget till allt, skulle vara frånvarelsen eller motsatsen af de två absolut högsta fullkomligheter, hvilka den yttersta nödvändighet tvingar oss att söka i naturinrättningen! fullkomligheter hvaraf föreställningen, och för hvilka vördnaden skulle vara hos oss så djupt intryckt, endast för att låta oss i hela den gränslösa naturen med förtviflan finna overkligheten deraf! Låter detta antaga sig?
Föregående teckning innehåller, som jag förmodar, en sann föreställning af vår belägenhet, våra begrepp, våra känslor i detta hänseende. Den utgöres af tre omständigheter, hvilka förtjena att man dervid fäster någon uppmärksamhet, Man skall deri finna, om jag ej bedrager mig, likaså många sammanstämmande grunder för en förnuftig öfvertygelse.
Den första omständigheten utgöres af vårt naturbehof, hvarigenom vi föras oemotståndligen att söka en förnuftsordning i naturen, som försäkrar oss att vi äro upptagne i dess afsigter, att vi hafva en bestämmelse, svarande mot våra naturfordringar. Vi kunna omöjligen utan förtviflan betrakta oss såsom bortkastade stoft i mörjan af ett omätligt kaos, utan lagar och styrelse.
