Den andra omständigheten består i beskaffenheten af sjelfva vår tankedaning, hvarvid förekommer den dubbla märkvärdigheten, af omöjligheten å ena sidan, att någonsin framtränga till fullkomlig förnuftsvisshet i detta ämne, och omöjligheten, å den andra, att likväl tänka oss naturen annorlunda än som en förnuftsordning; det vill säga, såsom ett sammanhang af medel och ändamål, bestämmelse och uppfyllelse.
Till dessa tvenne omständigheter, kommer slutligen den tredje, ej minst märkvärdiga. Den består i vår moraliska känsla, vår moraliska sinnesnatur, hvilken ger, genom sina fordringar, likasom sista styrkan åt de begge förstnämda, och ersätter slutgåfvans otillräcklighet. Och hvilka äro dessa fordringar? Hvar och en fråge sitt eget hjerta; det skall svara honom: välvilja, rättvisa i vår bestämmelse! Tag bort moralkänslan; och vårt högsta behof som ej uppfylles, ett förnuft som i sina enda möjliga föreställningar, i sina vigtigaste löften bedrar menniskoslägtet, blifva, om det uttrycket må tillåtas, blott en mekanisk oriktighet, en emellan sakerna illa träffad motsvarighet, och ingenting vidare. Men lägg till moralkänslans fordringar; och detta förvända sammanhang blir en verklig grufsamhet, antingen man betraktar det såsom en med afsigt begången afvi-
